Då i vårt mörka hus

stiger med tända ljus

Sankta Lucia, Sankta Lucia

Idag är en av de få vardagar då man faktiskt kan proppa i sig i princip hur mycket lussebullar och pepparkakor som helst utan att få skuldkänslor efteråt! no regrets today noo!

uäh! urk, hata Magnus Uggla! Han har ingen sångröst och han beter sig som uberfjortisarna på bänken bakom idag under luciatåget, uäh!

Haha, måste bara än en gång förmedla min underbara humor! Åt lunch med Saini, Martina och Linnea (det var julgröt till lunch by the way) och vi hade världens bästa humor. Sanna kulturare som vi är kom vi in på ämnet att begravas. Fatta att man grävs upp efter x antal år som ultra genom rutten döding!? fett äckligt ju! Hur som helst så kom vi på att om vi låg tillräckligt länge i jorden så skulle vi bli ett kulturarv för kyrkogården, fattar ni? kulturarv?! haha, vi är ju kulturare ;D

Sen så gjorde vi narr av vår lärare,

Martina: Aah! å så kommer vi och är riktiga (pga bloggens osekretess skriver med nada namn) barnbarn från år tvåtusensju.

Saini: Nej nej! År tjugohundrasju heter det faktiskt!

(Klausen poängterar alltid i Historia att det heter år tjugohundrasju och inte år tvåtusensju eftersom att säga "år tvåtusensju" kan misstolkas till tiden före kristi födelse! who cares?)