Äntligen hemma från Lundsberg!

Konfirmationslägret har varit helt fantastiskt, kommer aldrig att glömma de tre veckor som jag tillbringade på Herrgården. Och den ynka lilla pyttesak jag verkligen inte glömmer är den förbannade klockan som plingade var och varannnan timme, på de mest olägliga tider som det gick att ringa i klockan vid mathuset, som när man står i duschen. Då är det bara att skynda sig för allt man har för resten står redan nere på led vid trappen och väntar på en!

Schema:

07.45 väckning

08.00 flagghissning

08.15 frukost

09.15 städinspektion

10.00 konfa undervisning

12.00 lunch

13.00 me-time

14.30 eftermiddagsaktivitet

16.00 mellis & me-time

18.00 middag

19.30 kvällsaktivitet

20.30 flagghalning & kvällsfika

21.30 kvällsandakt

22.30 nattning

22.00 släckning

För varje klockslag som angivits här plingade ledarna i klockan.

Konfirmationen idag gick okej. Johan, vår kantor, envisades med att få oss att sjunga i kanon på 'Du är helig, du är hel', men vi satte oss tvärtemot. Alla reste sig när de inte skulle resa sig, satte sig när vi inte skulle sätta oss, gick ut till redovisningen i fel ordning och asflabbade när nattvarden delades ut. Suzie! du sa inte att din bror var så het!!

Så sentimentalt när alla skulle bryta upp och säga hej då. En speciell kram skapade en våg av olika känslor, men på grund av bloggens osekretess tänker jag inte ange några namn.

Fick några presenter, bland annat en släktklenod från farmor. ett guldarmband som tillhört farmors mormors mor som fick det på sin bröllopsdag någon gång under 1840-talet.

Nu ska jag sova. Glömmer det aldrig Suzie! 'Hej, Jag heter Axel och har nageltrång. Vill du..?'

JA, IKVÄLL, NU!  XD